Elva år sedan idag...
Jag är 47 år
men just nu
känner jag mig bara som 5...
Pappor ska inte dö...för det är för hemskt för att förstå...går inte förstå...
...även för en tant som hunnit bli 47...
Vill så gärna berätta för dig att allt är bra.
Fast det vet du nog...
Tänkte att din lillebror Åke skulle få spela för dig
även om du kanske inte är här.
Vet hur mycket du hade tyckt om det.
Älskade pappa du fattas mig
9 kommentarer:
Kramar
Älskade lilla gumman så fint Du
ordnat,vackert stycke oxå som spelades Ja man saknar dem som fattas oss,De kan fattas fast De fortfarande lever.
Så är liver ibland.Tack för vi fick vara med.
Stor kram från mig.
Å så vondt , klem fra Marit.
kramar till dej! ja visst tänker man på dem som har dött..o livet går vidare..ha en bra dag.
Varma kramar från mig...
Maidi
Vad pappa skulle blivit glad om han sett så fina minnes ord du skrivit till honom.Han fattas oss,kommer alltid att göra det ♥♥♥
Kramar i massor!
Birgit
Lilla du såå fint du skriver,åh tårarna rullar här...KRAM PÅ DEJ! Gunilla
<3
Skicka en kommentar